Edvin stylade till håret här på morgonen, med hjälp av smör. ;)

Här hemma har vi sjukstuga. Men vi är på bättringsvägen nu iaf.

Edvin blev sjuk som på en handvändning sent i torsdags kväll. Hela fredagen var han sjuk och ledsen, sov nästan hela dagen. I lördags morse gjorde han inget annat än skrek och skrek. Kristoffer ringde 1177 och inom 30 min var vi påväg mot akuten i Örebro eftersom sjuksköterskan som han fick prata med tyckte att det var bäst att vi åkte in eftersom Edvin var otröstlig.
Väl inne på akuten och han var lite lugnare konstaterades det att han var väldigt tungandad. Så vi fick ett rum direkt och hjälp fort. Edvin fick andas i en mask som hade medicin som blandades ut med luften han fick andas in.
Sen fick han även flytande cortison som skulle hjälpa honom mer långvarigt. Sen fick vi vänta lite tills en läkare kom och undersökte honom. Hon konstaterade att han behövde andas i masken en gång till. Stackars plutten som avskyr att hållas fast kämpade för sitt liv båda gångerna som han fick andas i den där masken. Sen var han helt utslagen och sov i pappas jacka på britsen.

Efter ytterligare ett tag kom läkaren tillbaka och sa att det lät mycket bättre. Så vi fick välja på att åka hem och åka tillbaka om det skulle bli värre igen eller att stanna kvar och se. Vi valde att åka hem och det har gått bra sedan dess. Ja, i alla fall med andningen.
Vi andra blev också sjuka.
Så här har vi haft det mindre roligt i helgen.

Jag tänkte försöka ge bloggen en chans till.

Igår fick våran älskade Tessie somna in. I somras diagnostiserades hon med artros och hon fick längre inte gå långa promenader eller hoppa och leka och skulle behöva gå på specialkost och medicin resten av livet.
Och det var väl egentligen inte svårt att räkna ut att det inte skulle fungera på en hund som älskar att vara aktiv. Senaste tiden har vi sett att hon började bete sig konstigt pga passiviteten och vi bestämde att hon skulle få slippa lida mer.
Så igår hjälpte Kristoffers syster oss och åkte iväg med Tessie till veterinären, varken jag eller Kristoffer skulle ha orkat med det.
Hon fick en fin sista dag i livet (med full dos smärtstillande). Först en långpromenad i skogen med husse och Tilda och när de kommit hem fick hon följa med mig och Algot ut och kasta boll och pinne. Tänk vad lycklig hon var och vad skönt det känns att vi kunde ge henne ett sånt fint slut.
Här hemma är det tomt och tyst nu. Det är ett stort tomrum hon lämnat efter sig. Lilla gumman. ♡

Sov gott älskade Tessie ♡
Nu får du hoppa och leka på andra sidan utan smärta