Min stackars lilla pojke har varit ordentligt sjuk nu två dagar i rad. Hög feber och snorig.
Det gör så ont i mammahjärtat när ens barn inte mår bra. När man ser hur han bara skriker och skriker. Stackarn är helt hes nu för att han skrikigt så mycket.
Känns skönt dock att han har sån trygghet hos oss, när man håller honom i ens famn blir han lugn och somnar gott.
Två nätter i rad har vi knappt sovit någonting här hemma, det har varit riktigt jobbigt.
Men imorse vaknade jag och kände mig utvilad, tittade på klockan och det visade sig att jag fått sova 4,5 timmar i sträck. Jag lyssnade efter Edvin och hör att han som vanligt står i sin säng och leker. Då blir jag direkt glad, han är sig själv igen.
Det går bättre och bättre, nu känner jag av att kroppen förändrats endel.
Enligt min ungefärliga beräkning går vi idag in i vecka 12 och det börjar bli mer och mer "säkert".
Känns både skrämmande och mysigt, jag har fortfarande inte förstått att jag är gravid.